2018 - en gammal passion återupptas

Brdr Andersen spisebord massivt körsbärträ.jpeg

Jag kommer ihåg det som var det igår. Jag sommarjobbade som möbelmontör på Interstudio i Köpenhamn. Det var efter min utbildning inom detaljförsäljning, inriktning herrkläder så jag var runt 21 år. Vi skulle leverera ett konferensbord till ett stort advokatkontor inne i centrum. Våning 5, ingen hiss, ett bord som var tungt som attans - sånt glömmer man inte så lätt heller! 

När vi hade packat ut bordet och ställt upp det sa min kollega att nu var det dags att kontrollera bordet. Och det är nu vändpunkten kom, för bordet du ser på bilden är skapat så när man sätter i insatsskivan så ser det ut som att bordet är gjort av en lång träbit med trädets ådror löpanda i samma riktning - GENOM hela bordet utan avbrott. Svårt att förklara, men när man ser det, då förstår man vilket jobb och passion som lägger bakom detta. 

Jag är själv en värdelös hantverkare och kass på att rita, så kanske min fascination också var en del av: "shit hur fasiken kan man göra så...?". Summan av kardemumman blev att det väckte en nyfikenhet i mig som aldrig har släckts. 

På osteopatskolan var jag mest nog fascinerad av tekniken Strain Counterstrain och hela filosofin om att jobba med vävnaden fram för att tvinga det in i en rörelse det strider emot att komma in i. Så istället för att tvinga kroppen i en riktning den inte vill, så gillar jag mycket mer ideén om att jobba mot "ease" - alltså jobba med dynamiken i vävnaden. 

Jag tror det samma gäller när man jobbar med produktutveckling som t.ex. trämöbler. Jag förstår man ibland måste forma materialet för att få fram en önskat design. Men tror också att om man tvingar det för mycket och för snabbt, så kommer det inte att bli ett naturligt look och känsla. 

När jag har jobbar med träningsklienter och idrottare, så är "ease" en naturlig del av hur jag analyserar rörelse och utförande. Jag vill våga att påstå jag har en naturlig intuition för när form och funktion är, eller inte är optimal. Självklart så måste t.ex. artistiska idrottare göra rörelser som är mot modstånd, men det är min uppfattning - precis som når man jobbar med material för produktutveckling - när man strider för mycket och för snabbt emot en naturlig rörelse, blir det varken vackert eller effektivt. Det handlar om att träna upp kroppen till att kunna röra sig naturligt i de ytrepositioner som gör man som åskådare tänker "shit hur gör de" samtidig som man omfamnas och uppslukas av det vackra...Precis som man gör med ett produkt vart man har tagit sig tiden att jobba med materialet och "tränat" det genom tålamod ut i materialets ytrepositioner för sen att skapa vackra formar.

Hur hänger allt detta ihop med "En gammal passion återupptas"? Jo, länge har jag känt min passion för form och funktion, vackra saker och bra hantverk växte mer och mer. Samt det faktum att min nyfikenhet på hur man skapar och räknar på saker, mäta och ta fram produkter poppade dagligen upp. Så året 2018 är året vart en gammal passion återupptas och jag hoppar ut i det med båda benen. 

En annan passion jag har, men vart språket har varit en begränsande faktor, är att skriva. Efter flera gångar ha läst, man bara blir duktig på det om man skriver mycket, så sjösatte jag sidan du är på nu.